Så var det dags för Carina Bulićs gästkrönika i GP. Bulić är en av de drivande personerna bakom Västlänkenmotståndet, förankrad i grupper som Stoppa Västlänken Nu och fram till nyligen paraplygruppen Skona Göteborg som drivit de många överklaganden rörelsen lämnat in till domstolarna. Det är inte första gången GP bjuder in ledande personer från den här gruppen att agera gästkrönikör, och det är också den gruppens historieskrivning och problemformuleringar som fick agera mall i GP:s så kallade granskning av Västlänken tidigare i år.

Av nödvändighet kommer den här faktakollen bli både lång och snårig. Krönikan innehåller så många märkliga påståenden och ogrundade historieskrivningar att det är svårt att bemöta allt, och än svårare att göra det på något annat sätt än med ett antal punkter som kopplar till krönikans text. Det är av naturen mer krävande att bemöta osanningar än att framföra dem.

Blandade höftskott

Bulić inleder ganska försiktigt, och växlar mellan dagens höga tonläge och återblickar till en svunnen tid. Men det dröjer inte länge innan texten börjar hamna i konflikt med verkligheten; det är trots allt Den Reviderade Berättelsen som ska förtäljas. Berättelsen om hur motståndet mot en järnvägsinvestering har en historisk förankring, hur illa det än rimmar med de omfattande utredningar, demokratiskt fattade beslut och granskningar i domstol som kantat vägen fram till idag.

En infekterad fråga

Bulić inleder med att konstatera att Västlänken blivit en infekterad fråga, vilket nog alla kan hålla med om. Men hon avstår lägligt nog att förtälja att hon själv i högsta grad bidragit till den utvecklingen. Hon och de organisationer hon företräder har under lång tid varit delaktiga i en omfattande mytbildning och spridning av konspirationsteorier, och det med ett aggressivt tonläge som uppmuntrat till personangrepp, hot och trakasserier av meningsmotståndare. Bland annat har hon vid upprepade tillfällen gjort gällande att vi som driver Ja till Trängselskatt skulle ha ”ekonomiska intressen” i Västlänken, vilket är och förblir en direkt lögn med enda syfte att svartmåla oss som är ofina nog att inte dela hennes övertygelse.

Hennes gästkrönika följer exakt samma mall. Det är en långtgående historierevisionism, driven av de sedvanliga myterna, med syfte att misstänkliggöra och underkänna inte bara Västlänken i sig utan också alla politiker, tjänstemän och privatpersoner som inte delar hennes övertygelse.

Partiräkning

Redan i krönikans andra mening börjar Bulić glida från verkligheten. Att Demokraterna uppstod som en reaktion mot Västlänken må vara sant (trots att de själva vägrar erkänna sig som ett enfrågeparti), men Vägvalet bildades som ett motstånd mot trängselskatten — inte Västlänken. Faktum är att de från början var väldigt noga med att den rådgivande folkomröstningen inte fick handla om åtgärderna i Västsvenska paketet. Det var först i valspurten de gjorde en helomvändning i den frågan.

Göran Johansson dricker kaffe

Att Göteborgs starke man Göran Johansson på egen hand skulle plockat ihop Västsvenska paket över en kopp kaffe är en del av mytbildningen, ursprungligen lanserad av Christer Lövkvist på GP men skruvad några varv till. I verkligheten gjorde han inte mer än att ställa frågan om trängselskatt kunde räknas som medfinansiering.

Något svar på plats fick han inte, än mindre snickrades det ihop något paket mellan kaffekopparna. Den processen sköttes genom förhandlingar mellan partierna i Göteborg, och mellan de olika parterna i Västsvenska paketet. Göran Johansson hade redan lämnat posten som kommunstyrelsens ordförande när den historian utspelar sig.

Konspirationsteorierna

Den därpå följande hanteringen av folkomröstningen om trängselskatten, uteslutningen av Wannholt och diverse mutskandaler i färskt minne, i kombination med att få insåg nyttan med en pendeltågsstation i Haga, gav upphov till mer eller mindre fantasifulla konspirationsteorier.
— Carina Bulić

Något förvånande tar Bulić upp hur debatten började fyllas av ”fantasifulla konspirationsteorier” — förvånande eftersom hon själv i högsta grad var och är delaktig i att skapa och göda dessa teorier. Även i den aktuella krönikan.

Erkännandet följs av en rad svepande påståenden om att Banverket/Trafikverket ägnade sig åt skönmålningar, journalister som tog ställning för Västlänken, och en universitetsvärld som duckar frågan. I själva verket hade GT använt Västlänken som trubbigt vapen för att driva sin namninsamling för att få till en folkomröstning, och GP har återkommande publicerat dåligt underbyggd kritik av projektet — för att inte tala om att de släpper in ledande nej-aktivister att skriva krönikor.

Att Bulić och hennes lagkamrater avfärdar allt som kan tolkas positivt om Västlänken som ”skönmålningar”, ”propaganda”, ”barnsliga” och ”illa underbyggda” förvånar nog ingen. Det gör det dock inte till sanning.

Folk som gallskriker

Vittnesmål har sipprat ut om att frågan är infekterad även internt, bland politiker och tjänstemän. Västlänken är sedan länge en no-go-zone vid fikaborden och samtidigt, ute på gatan, står folket och gallskriker att kejsaren är naken.
— Carina Bulić

Det framgår så klart inte vilka anonyma vittnesmål som åsyftas. Medarbetarundersökningar på Trafikverket ger myndigheten toppbetyg, och inom projektet Västlänken ytterligare några snäpp upp.

Jag kan däremot bekräfta att många politiker, tjänstemän och vanligt folk är rädda för att ge sig in i debatten, att ta offentlig ställning. Hårda personangrepp och trakasserier är något man får räkna med när man säger emot Bulić och henne vapendragare.

Att det står folk på gatan och gallskriker hot och förolämpningar är knappast något att skryta om. Det beteendet utmärker sig för extremister som saknar respekt för grundläggande demokratiska principer. Mindre trevliga grupper som inte klarar av att acceptera att människor inte delar deras åsikter.

Den stora konspirationen

Någonstans halvvägs glider krönikan över i regelrätt konspirationsteori. Vi ska lära oss att några maktfullkomliga lokalpolitiker, av okänd anledning, tvingat en statlig myndighet att förfalska sina egna undersökningar och fattat beslut de inte tror på.

Mycket är bekant sedan tidigare konspirationsteorier, men nu hänvisar Bulić till ”tills nyligen okända protokollen från styrgruppens möten”. Problemet är bara att protokollen inte alls ger stöd för hennes påståenden. I många fall tvärtom; de motsäger ett antal av de påståenden hon gör.

Tidiga studier

2001 påbörjar Banverket en studie kring kapaciteten på Göteborg C, vilken man konstaterar har nått kapacitetstaket. I motsats till vad Bulić antyder deltog kommunala och regionala politiker i det arbetet. Studien föreslog ett antal kapacitetshöjande åtgärder på kort, medellång och lång sikt. De olika åtgärderna kompletterar varandra, det är alltså inte så att en av de mindre, kortsiktiga investeringarna gör långsiktiga investeringar onödiga. De långsiktiga investeringen som nämns är naturligtvis det som vi idag känner som Västlänken.

Utredningen av Västlänken fortsätter sedan som en förstudie, där man börjar med en bred ansats av alternativ som sedan ska arbetas ned till de alternativ som ska gå vidare in i en järnvägsutredning. I samband med detta upprättas en styrgrupp, med representanter från Banverket, lokala och regionala politiker, och andra intressenter.

Det enda alternativ som samtliga remissinstanser (som utöver de politiska instanserna även innefattar bland annat Länsstyrelsen, Tågoperatörerna och Västtrafik) ställde sig bakom var Haga-Korsvägen (UA2). Ingen av instanserna vill ens fortsätta utreda Förstärkningsalternativet (UA0). Tågoperatörerna och Västtrafik uttryckligen avfärdade alternativet. Den bild Bulić försöker påskina om hur Göteborgs politiker ska ha styrt resultatet rimmar illa med verkligheten.

Förstärkningsalternativet (UA0) behöver tas med till utredningen eftersom den tillgodoser en relativt hög kapacitetstillväxt, är mindre komplicerat och är förmodligen inte i konflikt med så många intressen
— Banverket, yttrande enligt protokoll styrgruppen 2003-09-17

Banverket beslutar ändå att ta med Förstärkningsalternativet in i järnvägsutredningen. Vilket inte alls går ihop med den bild av att Banverket ”viker sig” som Bulić försöker sälja in. Förstärkningsalternativet (UA0) tillsammans med Korsvägen (UA1), Haga-Korsvägen (UA2) och Haga-Chalmers (UA3) tas med till järnvägsutredningen.

Järnvägsutredningen startar

2004 påbörjas järnvägsutredningen med de fyra alternativen ovan. Styrgruppen ska nu formulera mål för projektet, vilket sedan ska ligga till grund när man beslutar vilket alternativ man sedan väljer. Att Bulić finner det förfarandet märkligt pekar snarare på hennes oförståelse över hur en sådan process går till. Ska man kunna bedöma måluppfyllelse så måste det självklart finnas mål att jämföra mot.

Banverket håller med om att Förstärkningsalternativet (Liseberg) i broschyren framställs som ett alternativ jämställt med de övriga tre huvudalternativen, vilket inte är riktigt. Broschyren kommer att omarbetas i detta hänseende.
— Banverket, yttrande enligt protokoll styrgruppen 2004-12-16

Ovan är ytterligare ett exempel på hur Bulićs berättelse om enskilda politiker som tvingar Banverket till reträtt inte håller i sömmarna när man läser protokollen hon själv hänvisar till som källa.

Att Förstärkningsalternativet inte föll i god jord hos inblandade parter, politiska såväl som icke-politiska, framgick redan innan järnvägsutredningen startade. Att protokollen visar att ”flertalet i styrgruppen uttryckte ett starkt missnöje” är därför knappast någon överraskning. Styrgruppen syftar trots allt till att berörda parter ska kunna påverka. Vill Bulić verkligen ha en process där Banverket ensidigt driver omfattande projekt utan att ta hänsyn till de kommuner, regioner och offentliga verksamheter som direkt berörs?

På värderingsseminariet framkom att Förstärkningsalternativet (UA Liseberg) är en sämre lösning än det närmast jämförbara alternativet Korsvägen (UA Korsvägen). /…/ Det stod klart att Förstärkningsalternativet (UA Liseberg) uppfyller mål sämre än övriga genomgångsalternativ och i vissa fall mycket dåligt, gällande Tät och flexibel trafikering; Korta restider; Möjligt att utan byten nå regionalt betydelsefulla målpunkter; Positiv regional utveckling, Positiv stadsutveckling; Effektiv markanvändning.
— Banverket, yttrande till styrgruppen 2004-12-16

Trots att Banverkets egna analyser visar att Förstärkningsalternativet är påtagligt sämre än övriga alternativ, så beslutar de att behålla alternativet i järnvägsutredningen mot övriga parters uttryckliga önskemål. När Bulić påstår att Banverket ”viker ner sig” så har hon gått vilse i landet tvärtemot. Genomgående i hela processen är att Banverket stått fast vid sina beslut, även när trycket från styrgruppens parter och andra intressenter varit stort.

Järnvägsutredningen går mot sitt slut

Under 2006 börjar arbetet med utredningen gå mot sitt slut, och remissinstanserna inkommer med sina svar. Endast SIKA svarar på ett sätt som kan tolkas som att de föredrar Förstärkningsalternativet, men egentligen vill de göra om hela utredningsprocessen från början med ytterligare alternativ. Ett tiotal remissinstanser uttryckligen förkastar Förstärkningsalternativet, och Köpmannaförbundet går så lång som att benämna alternativet en ”halvmesyr” med ”oacceptabla följder” — ”Vi har svårt att uppfattta detta som ett seriöst förslag” skriver de i sitt svar.

De allra flesta instanserna förordade alternativen Korsvägen och/eller Haga-Korsvägen, med en viss övervikt för det senare alternativet. Några fördelar med alternativ Korsvägen redovisas för styrgruppen, men också att Banverkets utvärdering ger att Haga-Korsvägen är det bästa alternativet. Haga-Korsvägen har bättre eller likvärdig måluppfyllelse på samtliga punkter utom en, den har en större resandeökning och större minskning av restiderna, och kommer leda till en större minskning av utsläpp jämfört med övriga alternativ. Bulićs påstående om att allt fler nackdelar med dragningen över Haga skulle ha framkommit saknar helt stöd i protokollen hon påstår utgör källa.

Styrgruppen tackar nej till extra betänketid över sommaren. Juni 2007 beslutar de att rekommendera Haga-Korsvägen, och i december samma år är det också vad Banverket själva beslutar.

Kapacitet eller inte kapacitet

Den kapacitetsökning på Göteborg C Bulić nämner avser de kortsiktiga åtgärder som nämns i studien ovan, men den kapacitetsökningen räckte inte länge. I och med att Västtrafik började köra Alependeln tog kapaciteten slut igen, och 2012 fick Trafikverket förklara Göteborg C överbelastad. Precis som alla andra kapacitetsanalyser som gjorts sedan början av 2000-talet pekar den på Västlänken som den långsiktiga lösningen på kapacitetsproblemen.

Inte heller finns det stöd för hennes påståenden om att Västlänken inte skulle klara kapacitetskraven eller att anslutningarna inte var utredda. Västlänkens kapacitet är tillräcklig för de trafikeringsnivåer (vilka ser till olika framtidsperspektiv) som stipuleras i utredningen.

Regeringen och Riksrevisionen

Det är korrekt att Riksrevisionen hade synpunkter på att underlaget inte var uppdaterat när Regeringen fattade beslut om Västlänken. Men Bulić väljer att inte berätta historien klart. Regeringen svarade att deras beslut grundades på aktuella förhållanden och en bredare syn, och Trafikverket tog fram aktuella underlag som gjorde Riksrevisionens synpunkter obsoleta.

Vilka ”tunga remissinstanser” som skulle haft avgörande invändningar inför Västlänkens tillåtlighet framgår inte av Bulićs text, av den enkla anledningen att de inte existerar. Några, exempelvis Länsstyrelsen, ger förslag på villkor. De allra flesta är uttalat positiva, med undantag av partiet Vägvalet vilka är den enda organisation som avstyrker tillåtlighet. Knappast en ”tung remissinstans”.

Sammanfattning

Den kanske mest iögonfallande i krönikan är Carina Bulićs historieskrivning om hur Banverket tvingades till att manipulera sina egna utredningar och beslut, vilket enligt Bulić ska ha gjort att Förstärkningsalternativet försvann. I själva verket tog Banverket med alternativet, trots att ingen annan part ville fortsätta utreda det, och trots påtryckningar från stora delar av styrgruppen stod de fast vid att slutföra utredningen av alternativet. Man kan ifrågasätta om det är rimligt att fortsätta utreda ett förslag som flertalet säger sig inte vilja ha, men det är verkligen inte rimligt att kalla den ihärdigheten för att ”vika sig”.

Även i övrigt innehåller krönikan ett antal sakfel, små såväl som stora, och svepande påståenden som inte kan beläggas. Något annat som lyser med sin totala frånvaro är förekomsten av självkritik. Carina Bulić har hela tiden varit en av de mest pådrivande bakom den hätska och infekterade debatt som idag lamslår Göteborgspolitiken.

/Sören

---

Fler inlägg i faktakollen

Granskning av GP:s granskning om kapacitet
Jan Jörnmark och Carina Bulić i GT
Sten Jonsson i Borås Tidning/GP
Ökar motståndet mot Västlänken?
Västsvenska Folkinitiativets kampanj
Skona Göteborg om kapacitet
Skona Göteborg i GT
Carina Bulić om resenärer
Tågen som försvann igen
Vägvalet och Lövgren i GP
Tågen som försvann
Kapaciteten vid Centralstationen
Mats Lövgren i GT