Innan trängselskatten infördes, och motståndet var som mest kompakt, överöstes vi med skräckpropaganda om allt dåligt som skulle hända. Handeln skulle gå under, Volvo skulle gå i konkurs, ingen skulle längre besöka Göteborg, och så vidare.

Inga av skrämselberättelserna besannades.

Nu har opinionen svängt, och allt fler tycker trängselskatten är bra. Det blev bättre luft, det blev lättare att ta sig fram i trafiken. När människor började se de verkliga effekterna så började många tänka om.

I det läget blev de hårdnackade motståndarna desperata. Vill göteborgarna inte säga nej till trängselskatten, så måste man hitta något annat de kan säga nej till. Något som återigen väcker den där osäkerheten och rädslan för förändring. Västlänken blev målet. Vägvalet, som för ett år sedan krävde att folkomröstningen endast skulle handla om trängselskatten, har sedan dess gjort en 180-graderssväng. Det som då var ett nej till trängselskatt tolkas idag vara ett nej till lite allt möjligt. Är du missnöjd med något ska du rösta nej, även om du tycker trängselskatten är bra. En direkt oärlig linje eftersom omröstningen faktiskt handlar om trängselskatten och inget annat.

Angående Västlänken, så bokstavligen sprutar det ur debattartiklar med olika former av kritik. Få verkar dock inse att den kritiken inte på något sätt är samstämmig, tvärtom är den ofta i direkt konflikt. På ena sidan Vägvalet, som menar att det inte finns några kapacitetsproblem på järnvägen i Göteborg och att Västlänken därmed inte behövs. Å andra sidan Martin Wannholt (m), som istället menar att Västlänken är för bra — att den kommer bli så populär att kapaciteten tar slut på bara några år. Det här är direkt motsatta ståndpunkter.

För att inte tala om alla dessa amatörförslag som fått uppslag på GP:s debattsidor. Alla tror sig kunna räkna lite bättre än vad Trafikverket ägnat över tio år att göra, men de är aldrig överens om någon alternativ lösning. Någon vill bygga en jätterondell över Drottningtorget, några vill flytta Centralstationen till olika platser utanför centrum, några vill inte bygga järnväg alls.

Gårdalänken har hängt kvar i debatten. Men det förslaget har för låg kapacitet och skulle behövas utökas rejält för att ens komma ifråga. Den blir inte uppenbart billigare än Västlänken, tvärtom riskerar det bli dyrare med alla kringinvesteringar som krävs. Den gör definitivt inte kollektivtrafiken mer attraktiv, utan leder istället till längre restider med spårvagnarna även för de som inte ska till stationen. Den är och förblir en lösning som inte håller måttet, vilket konstaterades redan för tretton år sedan.

Nu handlar skräckpropagandan om Västlänken istället. Den sägs spräcka budget, trots att den än så länge ligger 20% under budgeterade kostnader. Den utmålas vara en miljöbov, trots att den kommer uppnå klimatneutralitet på kortare tid än tio år, och därefter generera en tydlig miljövinst. Det hålls ansvarig för att delar av Liseberg ska rivas, när det i själva verket var så att den fick den sträckningen eftersom Liseberg ändå skulle bygga om.

Manipulerade bilder på en grop i Haga sprids, men i verkligheten kommer tunneln byggas i mindre etapper. Träd lappas med antydningar om att de ska fällas, även långt utanför området som berörs, trots att Trafikverket jobbar aktivt med att minimera ingreppen och behålla så många träd som möjligt. Ja, det kommer bli besvärligt under bygget, men låt mig ställa en fråga — hur många ångrar idag att Götatunneln byggdes, baserat på de ingrepp den medförde under byggtiden?

Göteborg har under lång tid byggt för bilen. Vi valde att bygga ut våra leder istället för tunnelbana. Vi har byggt ett antal älvförbindelser för bil men bara en för spårvagn. Under de senaste tio åren har 78% av regionens trafiksatsningar gått till väg medan kollektivtrafik och cykel fått dela på det som blivit över. Ändå kallar debattörer som Vägvalet och Peter Hjörne stadens politiker för ”bilfientliga”, och menar att det behövs balans i satsningarna. I verkligheten hade ”bilkramande” varit ett mer träffande epitet, och den där balansen de efterfrågar kan bara uppnås genom att dra ner på väginvesteringarna och istället prioritera cykel och kollektivtrafik. Inte bara det närmaste åren, utan under flera decennier framöver. Först då kan vi få en balans värd namnet.

Min uppmaning så här dagen för valet, när du kryssar i den rosa valsedeln:

Svara på vad du tycker om trängselskatten och inget annat. Har du synpunkter om trängselskattssystemets detaljutformning, väck den frågan separat istället. Det går att justera, vilket lösningen för Backa tydligt visar. Är du orolig för Västlänken eller Marieholmstunneln, agera på den oron men gör det inte på en valsedel som handlar om något annat. Är du missnöjd med politikerna, rösta på andra. De byts inte ut bara för att du kryssar i ett nej.

I slutändan handlar det om vilken stad vi vill ha. Vill vi ha en stad där vi ständigt avsätter mer och mer mark till vägar; en stad med ständigt ökande föroreningar, en stad som bryts upp och glesas ut. Eller vill vi ha en hållbar stad där människan istället för bilen står i centrum; en stad där den dåliga luftkvaliteten inte ger upphov till barnastma och förtida död, en stad där vi satsar på miljövänligare och utrymmeseffektivare transporter, en levande stad som alla får vara med och dela.

Jag tänker självklart rösta ja till en åtgärd vi vet har bra effekter, som hjälper oss skapa en mänskligare stad.

För att jag älskar Göteborg.

/Sören Jensen