I GP 22/12-13 skriver Peter Hjörne en krönika med blandat innehåll. Allt ifrån politikerförtroende till stadsutveckling och infrastrukturprojekt berörs. Han skriver även att utan bilen i innerstaden blir den otillgänglig och ogästvänlig – detta fullständigt absurda påstående tänkte jag problematisera.

Hjörne skriver:

Göteborg måste bli en stad där alla trafikslag kan samsas effektivt, miljövänligt och smart. Så ser det inte ut nu! Allmän bilfientlighet riskerar att utarma innerstan och göra Göteborg ogästvänligt och otillgängligt.

Detta är på många sätt väldigt intetsägande. Ingen bestrider det faktum att alla trafikslag ska samsas på ett effektivt, miljövänligt och smart sätt. Motsäger jag mig detta påstående, som nästintill blivit ett axiom, vill jag att trafikslag ska samsas på ett ineffektivt, omiljövänligt och osmart sätt eller att trafikslagen helt enkelt inte ska samsas över huvud taget. Den viktigaste frågan är hur detta skall göras och därom har vi alla olika åsikter.

Det finns i sammanhanget några viktiga saker att hålla i huvudet samtidigt och den främsta är att stadens utrymme är synnerligen begränsat. Om detta ämne finns det spaltmeter skrivet men det finns anledningar till att man i bland annat Göteborg, men även många andra svenska och europeiska städer, börjar bygga tätare och högre och en av de primära anledningarna är för att området i staden är begränsat. Man talar ofta om befolkningsdensitet och det avser hur många människor det bor per kvadratkilometer, ju högre tal desto mer effektivt kan man säga att marken används. Stockholm har en befolkningsdensitet 3600 invånare/km² – Göteborg har en på knappt 2700 invånare/km². Detta medan Barcelona har en befolkningsdensitet på 15 851 invånare/km²! Vi kan alltså konstatera att göteborgarna bor väldigt utspritt och glest, även kallat urban sprawl. Generellt kan man konstatera att ju glesare en stad är desto svårare är det att bedriva lönsam, konkurrenskraftig kollektivtrafik och desto vanligare är det att folk åker och är beroende av bilen. Detta märks också i hur mycket bil som åks – Göteborg är den stad som har högst fordonskilometer per invånare i Norden, det vill säga: Vi åker väldigt mycket bil.

Så, vad har detta med Hjörnes artikel att göra? Han hoppar på tåget att det idag bedrivs en bilfientlig politik – exakt vad han menar är lite oklart men jag antar att det har att göra med bland annat trängselskatt, bussfiler och generella begränsningar för biltrafik i innerstan. Detta skulle inte jag kalla bilfientligt, snarare smart stadsplanering. Generellt har staden och samhället planerats med bilen som norm men det vi ser idag är att fler efterfrågar alternativa färdsätt genom kollektivtrafik och cykel, samtidigt som det också prioriteras av makthavare i högre utsträckning. Detta har lett till att bilens dominerande ställning i trafik- och samhällsplanering har tonats ned till förmån för ett mer integrerat tänk där andra alternativ bereds mer plats än förr. Det är detta som kallas bilfientligt, antar jag – jag kallar det helhetstänk och något mindre fokus på bilen i staden.

Så vad betyder det då att ”alla trafikslag kan samsas effektivt, miljövänligt och smart”? Betyder det att alla trafikslag ska prioriteras lika mycket ekonomiskt? Betyder det att alla ska beredas lika mycket plats eller ska de ske i förhållande till yteffektivitet? Det är oklart. Genom en bild vill jag illustrera problemet:

Vad vi ser är alltså samma mängd personer men med tre olika färdmedel. Bilen tar överlägset störst plats – säkert 500% större plats än buss och cyklar. Just här punkteras även Hjörnes tes att ”allmän bilfientlighet riskerar att utarma innerstan och göra Göteborg ogästvänligt och otillgängligt.” Snarare är det så att bilen utarmar innerstaden då det krävs stora, stora ytor för att husera bilar i förhållande till cyklar och kollektivtrafik. Förutom stora parkeringsytor krävs också enormt mycket mer väg för att transportera 100 bilar jämfört med en buss.

Detta visualiseras även i bilden till vänster (klicka för att förstora) där ytan som en person i bil kräver kontra en person i spårvagn synliggörs – bilen är det minst yteffektiva fordonet. Vidare visualiseras även kapaciteten/timma för om folk går, åker kollektivt eller åka bil. Vi kan konstatera att kapaciteten i systemet ökar avsevärt med kollektivtrafik. Med det begränsade utrymmet i staden i åtanke är denna bild ganska talande. Det talar för att om kollektivtrafiken ökade skulle tillförlitligheten för företagare, åkerier och  privatpersoner som måste åka bil öka.

Problemet för Göteborgs är inte att bilen åtnjuter något mindre utrymme i stadsplanering i dag jämfört med de senaste 50 åren – problemet är att Göteborg är uppbyggt på ett sådant sätt att bilen är en självklar och i många fall nödvändig del av vardagslivet. Istället för att se trafikslagen som konkurrenter tror jag vi ska börja se trafikslagen som komplement till varandra och där bilen, cykeln och kollektivtrafiken kan ingå i samma resa. Exempelvis kan bilen tas till en pendelparkering där byte sker till buss. Att planera staden utifrån bilen som norm skapar det som Hjörne kallar ogästvänligt och otillgängligt. Vi löser inte detta genom att öka incitamenten och fördelarna för att åka bil utan genom att planera staden smart, så att bilen blir mindre nödvändig. Det kan ske genom att skapa negativa incitament för att åka bil, exemplevis trängselskatt och begränsningar i innerstaden. Genom att öka de positiva incitamenten för att åka kollektivt/cykla/gå/annat, exempelvis genom generellt utbyggd kollektivtrafik (Västlänken, bussfiler), billigare åka kollektivt, mer konkurrenskraftig kollektivtrafik tidsmässigt, bättre cykelvägar och så vidare.  Samtidigt ska vi vara medvetna om att bilen kommer finnas kvar om än i annan tappning. Det kan röra sig om exempelvis elbilar, mindre bilpendling i vardagen men vid längre resor, generella transporter och så vidare.

Så skapar vi en stad där alla trafikslag kan samsas effektivt, miljövänligt och smart. Så skapar vi en gästvänlig och tillgänglig stad för alla!

/Gabriel Lindh