I måndags publicerade i GP en artikel med titeln ”Professor sågar Västlänken i ny rapport”. Artikeln handlar om rapporten ”Systemfel i transportsektorn” skriven av professor Jan-Eric Nilsson (VTI och SNS) och berör vad han benämner systemfel i stora infrastrukturprojekt.

I artikeln riktas udden mot Västlänken, något som tycks tacksamt om man vill fånga allmänhetens uppmärksamhet. Den är planerad för en större stad än Göteborg heter det, och det var inte lätt att göra en analys av Västlänken får vi höra.

Problemet är bara att rapporten i sig inte ger stöd för påståendena. Någon egen analys av Västlänken har inte gjorts överhuvudtaget, och Nilsson använder genomgående inaktuella siffror. Stora delar av det avsnitt som berör Västlänken är direkt kopierade från en äldre artikel i GP, vilken i sin tur fått omfattande kritik.

Huvudpoängen i rapporten är något helt annat än artikeln i GP påskiner. En av Nilssons grundfrågor är att de olika transportslagen inte betalar sina egna kostnader, något han anser vara ett systemfel. Det gäller även privatbilismen, vilken enligt Nilssons beräkningar skulle behöva vara 16% dyrare för att betala sina egna kostnader. Han efterfrågar också avgiftsdifferentieringar, det viss säga att priset i högre grad ska knytas till kostnaden för aktuellt bruk. Det leder till att bilister borde betala mer när de kör i tätort, exempelvis genom trängselskatt.

Theo Papaioannou (Vägvalet) sluter något förvånande upp bakom rapporten, ”VTI:s kritik går i linje med vår” är hans ordval. Innebär det att Vägvalet instämmer i att kostnaden för privatbilism måste öka? Innebär Vägvalets linje att de ger stöd för riktade kostnadspåslag som trängselskatt?

Antagligen inte. Troligtvis är det så enkelt att Papaioannou inte läst rapporten som artikeln i GP handlar om och därmed inte insett vilken ”linje” han håller med om.

När det gäller Västlänken lutar sig Nilsson mot siffror som ursprungligen kommer från Trafikverket. Men de -0,55 i NKK han använder är gamla uppgifter från 2006. Trafikverket har sedan dess uppdaterat den samhällsekonomiska kalkylen till aktuella förhållanden. Deras slutsats är att inräknat icke-prissatta effekter är Västlänken samhällsekonomiskt lönsam.

Även om Nilssons generella observation att infrastrukturprojekt beslutas trots negativ lönsamhet är giltig, så faller därmed hans användning av Västlänken som ett exempel på ett sådant projekt.

Mest iögonfallande är dock att Nilssons rapport inte ger någon som helst grund för flera av de påståenden som förekommer i GPs artikel. I artikeln säger han att det var svårt att göra en egen analys, men i rapporten återfinns inget annat än gamla uppgifter från Trafikverket, Riksrevisionen och GP. Inte heller ger rapporten underlag för påståendet att Västlänken skulle vara planerad för en större stad än Göteborg. Att Västlänken byggs med större kapacitet än vad som behövs i dagsläget är ingen hemlighet, snarare vore det oansvarigt att inte ta höjd för framtida behov. Jämför Tingstadstunneln, som byggdes med en omfattande överkapacitet på sin tid.

Sammanfattningsvis får vi konstatera att rapporten innehåller en del poänger som kan vägas in i en allmän debatt om relationen ekonomi och samhällsnytta. Nilsson får anses företräda den ekonomistiska hållningen, att infrastrukturprojekt ska drivas under samma premisser som företag där optimeringen av kostnad-avkastning är avgörande. Avsnitten som berör Västlänken blir dock irrelevanta då hans underlag brister och projektet inte representerar den typ av infrastrukturprojekt han vill kritisera. Som en effekt blir artikeln i GP, vilken av någon okänd anledning helt fokuserar på Västlänken, ett tomt slag i luften som får förpassas till papperskorgen.

/Sören Jensen